Släkten Melin
med anor från Hilda och Samuel Melin i Dimbo
Hem | Släktböcker | Melinarna i Skara stift | Krönikor | Släktmöten | Bilder | Medlemsavgift | Släktråd
 
2014 2015 2016 2017 2018 2019 2020 2021 2022 2023 Alla möten (pdf)
 
Tryck för större bild

Tryck för större bild

2019 års släktmöte ägde rum i Göteborg

Släktmötets program

Välkommen & ”vem är vem” Det var ett stort antal släktingar som mötte upp till årets släktmöte i Göteborg. Dagen började med kaffe/te, smörgås och mingel. Släktföreningens ordförande, Mikael Forss, hälsade alla välkomna. Släktrådet presenterades. Helena Sjögren som haft ansvaret för de praktiska arrangemangen hälsade välkommen till Carl Johans församling och till stadsdelen Majorna, och gick igenom de praktiska rutinerna. Därefter presenterades släktmötets 65 deltagare, 60 vuxna och fem barn.

Hemsidan

Ulrika Melin visade hemsidan, hur man navigerar på den och dess länkar. Det är viktigt att hemsidan är uppdaterad. Helena Sjögren är ansvarig för adressregistret. Mejla nya adressuppgifter, födda barn m.m. till henne. Ulrika Melin ansvarar för att hemsidan uppdateras.

Fotografering

Sedvanlig fotografering ägde rum under ledning av Ulrika Melin. Bilden kommer att finnas på hemsidan inom kort.

Lunch

Lunch intogs på hotell Waterfront

Paul Melin

Bertil Melin berättade om sin pappa Paul som var det femte barnet i Samuel och Hildas barnaskara. Paul och Margit fick sex barn där det skilde 17 år mellan det äldsta syskonet Britta till det yngsta, som var Bertil. I det perspektivet tror jag att man har olika upplevelser av Paul.

Paul föddes 1893 i Valstad där pappa Samuel var komminister. Mamma Hilda sade om Paul att det var en ”tjock och bastant gosse”. Efter studenten i Skara 1913 flyttade Paul till Uppsala och läste till präst. Han blev teologie kandidat 1919 och prästvidges i Skara stift 1920, lite senare jämfört med hans äldre bröder pg. av värnpliktens förlängning under första världskriget. Han träffade Margit 1918 och de gifte sig 1921. Han hade prästtjänster i Floby och i Mikaelskapellet i Uppsala. Han återvände till Skara stift och blev kyrkoherde i Dala församling 1930 och var kvar där till 1946. Han installerades som kyrkoherde i Toarps församling 1946, där han verkade till sin pension 1962. Paul var en församlingspräst i ordets rätta bemärkelse. Han var en mycket social person. Han var ”gift med sitt arbete” enligt hustru Margit. Han organiserade scoutarbete, syjuntor, ungdomskretsar och annat församlingsarbete. Han jobbade för att kyrkan skulle vara en kyrka för folket. Hans predikningar var enkla och jordnära och var lätta förstå och uppbyggda i tre steg. Han gjorde många hembesök hos sina församlingsmedlemmar. Han var en mycket omtyckt präst. Ett exempel på detta var när han tog ett lån på 4 tusen kronor för att kunna köpa sin en bil för att lättare kunna ta sig till församlingsborna. Församlingen samlade då in summan så han slapp betala för bilen.

Han läste mycket, hade ett omfattande bibliotek. Paul var en duktig sångare och var med i OD under studentåren och utsågs till jubelsångare efter 50 års medlemskap. Han var organiserad nykterist. Han var ganska opraktisk. Vi diskuterade sällan någonting runt middagsbordet. Mina äldre syskon tyckte att hemmet ibland var lite strängt men barnuppfostran mildrades under åren. Som tonåring var jag ensam kvar i familjen. Paul jobbade mycket så man kan säga att han var en frånvarande pappa. Däremot var det ett väldigt kärleksfullt hem. Människan Paul var öppen och positiv personlighet, vänlig, enkel och anspråkslös. Han var glad, skojfrisk och hade nära till skratt.
(Ni hittar en mer utförlig redogörelse längst ner på denna sida.)

David Melin

Ingemar Melin berättade om sin pappa David som var nummer sju i barnaskaran, född 1899. David växte upp i Dimbo. David blev tidigt vän med Olof Andersson som senare gifte sig med Davids syster Hillevi. Han tog studenten i Skara. Han påbörjade sin prästutbildning i Göteborg för att senare studera teologi i Uppsala. David var också med i OD. Vi sjöng mycket i hemmet. Hemmet var helnyktert och David var medlem MHF. Han prästvidges 1925. Hans första tjänst var i Dimbo hos pappa Samuel, som gjorde sitt sista år. Därefter tjänster i Tidaholm och i Mullsjö. 1939 blev han kyrkoherde i Tibro (Kyrkefalla) där han efterträdde sin äldre broder Samuel. Han var kyrkoherde i Tibro i 27 år tills han gick i pension. Han träffade Kerstin Jansson som blev hans hustru 1933. De fick fyra barn och Ingemar var yngst. Sonen Sverker dog när han var 6 år.

Ofta hade vi ungdomar som bodde hos oss som var lätt förståndshandikappade, från Johannesberg där farbror Daniel var rektor. Vi hade också ungdomar från Finland och Tyskland som bodde hos oss. Pappa jobbade mycket och på söndagarna kunde han ha flera predikningar. Vi såg inte så mycket av pappa. Han jobbade mycket med församlingsarbetet organiserade ungdomskretsar, syjuntor och mycket annat. Han var också med i Oxfordrörelsen. Han gillade att predika och var mycket ute och besökte församlingsmedlemmar. Mina föräldrar var med om en bilolycka 1954 där mamma Kerstin fick bestående men efter olyckan.

Mamma dog 1966. Pappa var tvungen att lära sig att laga mat och han reste sig efter några års sorg. Sedan träffade han Karin Randhem som var prästänka. De gifte sig 1969 och fick några lyckliga år tillsammans. David började varje dag med en kallvattendusch och hade livet ut en bra kondition. Jag fick först i vuxen ålder en relation med pappa. Hemma runt middagsbordet fördes det inga diskussioner. David var mycket intresserad av utvecklingen inom kyrkan även om han i grunden var konservativ person. Han var ingen siffermänniska och ingen större administratör, men han gjorde så gott han kunde. Han älskade att vara ute och träffa folk.

Andakt i Carl Johans kyrka

Dagen avslutades med en andakt i Carl Johans kyrka. Ingemar Melin förrättade andakten Sara Melin, Kerstin Rozgoni och Cecilia Widman ackompanjerade med musik.

Ingemar Melin tackade Släktrådet med Mikael Forss i spetsen för allt arbete som nedlagts och för en lyckad dag.

Sammanfattningsvis tycker jag att det var en fin dag, god stämning, nya bekantskaper och en dag att minnas.

Vid pennan, Ulf Melin

 

Ladda gärna ner Bertil Melins lite mer utförliga berättelse om pappa Paul (PDF)