Släktkrönika 2022

Årets släktmöte ägde rum i Jönköping för första gången i Släktens snart hundraåriga historia, på den mycket vackert belägna Södra Vätterbygdens folkhögskola.

Vi samlades som vanligt för mingel med kaffe och smörgås på förmiddagen. Hela 44 deltagare hade mött upp denna gång, från fyra generationer.

Mikael Forss och Jonas Melin hälsade välkommen. Jonas berättade om Jönköping. Därefter ledde Helena Sjögren en presentation av mötesdeltagarna, gren för gren.

Släktstämman präglades i år av att ovanligt många släktingar gått bort under året och vi tillbringade en stund med att lyssna till minnesord om var och en. De avlidna är i kronologisk ordning: Paul-Ragnar Melin, Ragnhild Simonson, Margareta Lindström, Elisabet Melin och Ingemar Melin.

Likaså fick vi ta emot och sända ovanligt många hälsningar eftersom flera flitiga mötesdeltagare av olika skäl inte hade möjlighet att närvara i år. Flera släktingar i kusingenerationen var förhindrade på grund av vacklande hälsa.

Vi hade också glädjen att välkomna flera nya små släktingar. Sedan förra släktmötet har det enligt Släktrådets (möjligen ofullständiga) noteringar fötts fyra barn, Olof Melins och Anna Sonnesjö Anderssons dotter Eli, Tilda Melins och Joel Heimdahls son Tage och Robert Melins och Ida Bergthens son Algot samt Jeanette och Peter Kims dotter Zoey som föddes samma dag som släktmötet (!)

Mer om släktstämman står att läsa i stämmoprotokollet.

Lunchen, som bestod av kycklingfile med salladsbuffé samt därefter en oemotståndlig chokladkokoskaka, avnjöts i folkhögskolans trevliga matsal och det gavs möjlighet att promenera i de vackra omgivningarna. De allra flesta valde dock att sitta kvar och prata. Så roligt att så många finner så stor glädje i det spontana umgänget!

Efter lunchen fick vi under punkten ”Melinarna i arbetslivet” lyssna på Ulf Melin, tidigare generaldirektör för Universitets och högskolerådet (UHR) som berättade om hur myndigheten lyckades bekämpa det avancerade och relativt omfattande fusket på högskoleproven. Ett mycket intressant och uppskattat inslag från den palett av yrkeserfarenheter som ryms bland Melinarna.

Sedan var det dags för kaffe och kaka (kolasnitt). Ingen skall behöva gå hungrig under eller från ett släktmöte :) . Att döma av gamla Krönikor och egen erfarenhet har detta alltid varit ett signum för våra träffar.

Alla är viktiga och unika i vår förening, som jag redan skrivit ovan, men jag tar mig friheten att nämna några särskilt.

Efter kaffet samlades vi för dagens huvudtema, ”Melinarna i Jönköping”. Jonas och David Melin höll i punkten. Vi fick ett intressant perspektiv på Paul-Ragnars gärning av vännen och tidigare kollegan Magnus Lönnberg. Magnus framhöll bland annat Paul-Ragnars arbete i sjukhuskyrkan, hans insatser för ungdomar och att han byggde ekumeniska broar.

Jonas Melin berättade om sitt eget arbete under ett helt yrkesliv som pastor i ett av Sveriges så kallade utsatta områden, Råslätt. Arbetet, som varit fruktsamt om än också mödosamt, har uppmärksammats nationellt. Bland annat för att olika kyrkor och andra religiösa samfund samverkar med varandra och med andra samhällsaktörer i ett gemensamt syfte.

David Melin inledde därefter med att förklara att han och Mikael föreslagit att Margareta Melin skulle berätta om sin yrkesmässiga gärning, men att Margareta själv inte tyckte att detta var en ”toppenidé”. David berättade därför istället om hur han som präst använt Margaretas kärnord för att anlägga en pilgrimsvandringsled vid Ersta Sköndal, där David är verksam. Senare, under andakten, sjöng vi ett av kärnorden tillsammans; Mörket är brist på ljus.

Mikael berättade sedan kort om sina personliga erfarenheter av att läsa Margaretas böner och Margareta avslutade programpunkten med att läsa en av sina dikter: EN VÄLSIGNELSE.
En synnerligen aktuell och trösterik dikt mitt i vår egen tid.

Välsignelse över jorden
vår vackra blå planet
vårt hem i kosmos.

Välsignelse över all god vilja
alla handlingar
i uppriktighet och kärlek.

Välsignelse över ljuset
i människornas hjärtan.
Må det växa sig starkt
ta mörkret i famn
föda fred och försoning.

Ulrika och Mikael avslutade med att informera om släktboken som finns på vår hemsida, melinarna.se. Det är så roligt och värdefullt om alla kan tänka på att informera om nya medlemmar och andra förändringar i Släkten. Detsamma gäller adresslistan.

En dag går fort. Det var nu dags att säga farväl till de släktingar som hade lång väg att fördas hem, och att sedan gå till det mycket närbelägna kapellet för en avslutande andakt. David Melin läste en betraktelse om vår skapelse skriven av honom själv - VANDRINGEN HEM. Vi tände ljus för våra avlidna släktingar och sjöng psalmer och kärnord tillsammans. Cecilia Widman spelade vackert och innerligt, verk av Leos Janacek och Helena Sjögren uttryckte den tacksamhet som vi känner över vårt gemensamma sammanhang genom att läsa släktbönen, vilken Ingemar Melin introducerade för ett antal år sedan.

SLÄKTBÖNEN, ur ”Bönboken, tradition och liv", Lars Collmar.

Gud, jag vill tacka dig för att jag hör till en släkt!
Även om släktträffar kan vara jobbiga ibland, så njuter jag skamlöst av dem.
Jag har ett sammanhang som jag inte behöver kvalificera mig till!
I alla andra sammanhang måste jag vara tillräckligt trevlig
eller spännande eller sexig för att platsa, annars byts jag ut.
Bara i Släkten är jag inte utbytbar.
Gud, det är rätt fantastiskt och djupt otidsenligt.
Tänk att det finns ett sammanhang som är mitt
bara för att jag har de gener som du har gett mig!
Även om jag blir gammal och slagrörd och sitter och spiller omkring mig, så hör jag till!
För att jag är gammelfarfar eller gammelmorfar eller vad jag är.
Så tack Gud för Släkten!
Den är som den är, men så är det väl alltid?

Efter fler farväl drog sig det tiotal släktingar som övernattade på folkhögskolan tillbaka, pustade ut med pizza, vin och eftersnack. Lite trötta men glada, nöjda och mycket tacksamma!

Vid pennan, Mikael Forss