Släkten Melin
med anor från Hilda och Samuel Melin i Dimbo
Hem  |  9 släktgrenar  |  Melinarna i Skara stift  |  Krönikor  |  Släktmöten  |  Bilder  |  Medlemsavgift  |  Släktråd
2014 2015 2016 2017 2018 Alla möten



2018 årst släktmöte ägde rum i Uppsala

Släktmötets program

Ett rekordstort antal släktingar kom till årets släktmöte i Uppsala. Dagen började med kaffe/té, smörgås och mingel. Släktrådet med ordförande Mikael Forss i spetsen hälsade alla släktingar välkomna och presenterade programmet för dagen. Särskilt roligt i år var att det var många ”nytillkomna” släktingar, som inte varit med sedan mötena på Hellidens folkhögskola på sextiotalet, deltog i årets släktmöte. Vi åt lunch innan det var dags för den första programpunkten.

Elias (1889-1979)

Elias kom till Uppsala 1907 för att läsa teologi något som han egentligen inte ville, men ”man skulle läsa till präst i den Melinska familjen”. Elias stora intresse var naturen och ofta försvann han till Kinnekulle i sin ungdom för att studera blommor. Efter första terminen var Elias hemma i familjehemmet och pappa Samuel förstod att det var botanik som Elias ville studera och så blev det.

Elias gick en kurs hos Rutger Sernander, professor i biologi och sociologi, och de blev goda vänner. Elias hade en doktorandtjänst hos Sernander under några år. Sernander ledde bl.a. in Elias på intresset för växtligheten på våra myrar. På loven försvann Elias till de norrländska mossarna och myrarna för att undersöka dem och förstå vilken typ av växtlighet som fanns där och varför den fanns där. Ämnet som Elias doktorerade i 1917 var, ”Studier över de norrländska myrmarkernas vegetation med särskild hänsyn till deras skogsvegetation efter torrläggning”.

Mellan 1920 och 1926 hade Elias en lärartjänst i Stockholm och en sommar träffade han sin blivande hustru Margit på en svampkurs i Härnösand. Elias fick många inbjudningar som gästföreläsare bl.a. i Tyskland, Holland och Frankrike. I två år var familjen i New Brunswick, New Jersey där Elias orienterade sig mot allmänna markbiologiska problemställningar.

Elias kartlade vitmossor och indelade de funna arterna i ekologiska grupper efter deras förmodade anspråk på näringssalter. Elias kartlade och påvisade därefter att trädrötterna på vissa marktyper är intimt förenade med svamphyfer s.k. mykorrhiza (svamprot) som är samspelet mellan en svamps hyfer/mycel (svamptrådar) och en växts rötter när dessa lever i symbios med varandra.

1930 ledigförklarades en tjänst som professor i botanik i Uppsala och Elias sökte och fick den. Elias byggde upp institutionen under tuffa förhållanden eftersom det var dåligt med utrustning, lokaler och pengar. Nu kom hans breda kontaktnät väl till pass och han fick flera sponsorer. Han kämpade för att få en egen institution och 1939 delades den botaniska institutionen upp och han blev föreståndare för institutionen för fysisk botanik. Han fick en magnifik tjänstebostad i Botaniska trädgården. Det blev ett lyft framförallt för hustrun Margit som ”blommade upp” genom ett rikt socialt liv med middagar, mottagningar och många utländska gäster i hemmet.

En stor dag i hans liv var när han erhöll ”Linnémedaljen” – det är endast fem personer som fått den. Elias var inspektor på Västgöta nation och de sista åren i yrkeslivet var han prorektor på Uppsala universitet. Elias var medlem i många kultur- och forskningsfonder och ordförande i flera vetenskapliga sällskap.

Många somrar tillbringade familjen på sommarstället Sunnanäng i Dalarna. Elias var en uppmuntrande person som snarare såg möjligheter är problem. Barnbarnen minns alla svamputflykter med morfar och stunderna när kaffekorgen kom fram. Elias gjorde allt helt och fullt i sitt arbete och när det var klart lade han arbetet åt sidan och sedan lek och stoj med barnbarnen.

Botaniska – tropiska växthuset

Därefter tog vi en promenad till Botaniska trädgården som är ett av Uppsalas främsta utflyktsmål. Där finns barockträdgården, det tvåhundraåriga orangeriet, odlingar av stenpartiväxter, köksväxter, sommar planteringar och det Tropiska växthuset. Vi fick en guidad tur i det Tropiska växthuset.

Andakt i Domkyrkan

Dagen avslutades med en andakt i Uppsala domkyrka. Sedan 1164 har Uppsala varit Sveriges ärkebiskopssäte. Domkyrkan är Svenska kyrkans rikshelgedom och centrum för Uppsala stift. Bygget av domkyrkan påbörjades omkring 1270 och invigningen ägde rum 1435. Ingemar Melin förrättade andakten och Kerstin Rozgoni ackompanjerade med musik.
Jag tror att jag kan göra mig till tolk för alla närvarande – det var en fin dag med många skratt, nya bekantskaper och en dag att minnas.


Vid pennan, Ulf Melin